Säkerhetsföretagen gör uppror mot ordet övervakningskamera

Nätverket SNOS har skapat en kampanj mot ordet övervakningskamera eftersom det riskerar att ge negativa associationer:

”Dagens debatt om säkerhetskameror präglas ofta av en osaklig negativism, baserat på
en konservativ syn som andas Orwells roman ”1984”. Ordet övervakningskamera
underblåser detta perspektiv på den teknik som har till syfte att vara brottsbekämpande
och trygghetsskapande.”

SNOS - Säkerhet för Näringsliv Och Samhälle är en ”tankesmedja och ett nätverk för opinionsbildning” och benämner sig själva vara en oberoende lobbygrupp.

"Vi företräder den privata säkerhetsmarknadens intressen, driver frågor gentemot myndigheter och media samt verkar för ett högre säkerhetsmedvetande bland företag och offentlig verksamhet."

Exakt vilka som ingår i nätverket är hemligt:

”SNOS handplockade medlemmar återfinns bland annat i ASIS, SWELARM och Näringslivets Säkerhetsdelegation, NSD. SNOS medlemmar får välja att vara anonyma om de vill. Därför finns det ingen offentlig register över exakt vilka personer som är nätverkets medlemmar.”

Initiativtagare till nätverket är AR Media International AB, vilket är ett förlag inom säkerhetsområdet.


SNOS förespråkar kameraövervakning och menar att integriteten kan skyddas genom att hanteringen av inspelade bilder regleras av en sträng straffskala.

”Som ett led i att få bort fokuset från kamerorna i debatten om den personliga integriteten anser
vi att det är nödvändigt att tydliga definiera kamerornas roll. I detta ligger att inte nyttja ordet
övervakningskamera utan att istället använda den generella termen; säkerhetskamera. När det
är tillämpligt kan man förtydliga syftet med kameran genom att kalla den trygghetskamera.
Nedan följer vår definition på dessa termer.

Säkerhetskamera – generell term för kamera som används för att öka säkerheten i ett
område.
Trygghetskamera – term för kameror som huvudsakligen syftar till att öka säkerheten och
tryggheten hos personal, kunder och allmänhet i t ex banker, butiksmiljöer, taxi,
kollektivtrafik eller offentliga platser.”

Det tål att bryta ned de begrepp som används när vi talar om kamerorna. Termerna säkerhetskamera och trygghetskamera riskerar att linda in kamerornas existens och samtidigt förespråka deras acceptans, det ligger inbyggt i begreppen. Att säkerhetsföretagen genom SNOS eftersträvar en mer positiv benämning av kamerorna för att få bort vad de kallar ”en osaklig negativism, baserat på
en konservativ syn som andas Orwells roman 1984” från debatten bör inte passeras med okritiska ögon. Dessa företag kan inte med rättvisa kalla sig oberoende, deras affärsidé är att göra profit på rädslan för brottslighet i samhället. Det är inte konstigt att även en positivare terminologi kring övervakningskameror vill uppnås – ju positivare kamerornas existens upplevs att vara, desto mer vinst till säkerhetsföretagen.