Samtidigt uppmuntrar individualismen individen att vara unik. Sökandet efter unika produkter gynnar konsumtionen, eftersom det skapar en jakt på det exklusiva vilket pressar priserna uppåt. Ta till exempel klädmodet som ett uttryck för individens identitet. Det svänger snabbt, förra årets kollektion ses som omodern fastän kläderna är fullt funktionella. Hetsen att vilja ha det senaste modet och att följa trender är klädindustrins myt för att produktionen inte ska avstanna.
Sociologen Georg Simmel hävdade redan 1904 att hastigheten i modets förändringar hänger samman med en tidsålders grad av orolighet. Det stämmer än mer idag.
Nu till sak: Vår vilja att konsumera bidrar även till att vi går med på att övervakas.
Konsumtion är förstås inte enbart det vi befäster vår identitet med, människan är mer komplex än så. Men konsumtionssamhällets inverkan är inte enbart ytlig. Alla yttre faktorer i samhället påverkar individen och konsumtionen är, liksom den moderna teknologin så utmärkande för vår tidsålder att det inte går att undgå. Antingen genom att deltaga och flyta med i utvecklingen, men även de som inte i samma utsträckning konsumerar och använder modern teknologi påverkas otvivelaktigt också eftersom resten av samhället - och därmed individerna omkring dem - förändras.
Sociologen Manuel Castells menar att den privata integriteten hotas mer av kreditkortet än av identitetskortet. Genom detta kan företag samla in information om individerna som profileras, analyseras och målinriktas för marknadsintressen. Castells hävdar vidare att vi istället för en förtryckande Storebror fått en myriad av välmenande småsystrar vilka vi har en "personlig" relation till och dit vi i konsumtionens namn släpper ifrån oss mängder av information om oss själva i utbyte mot skräddarsydda erbjudanden och rabatter. Kameraövervakning av konsumenter kan ha ytterligare kommersiella syften, som att studera shoppingbeteende för att förbättra försäljningen.
Kommersialiseringen av matproduktion, som direkt rör våra basala behov av att äta oss mätta, leder i förlängningen till att individen underkastas övervakning därför att det i vårt samhälle knappt går att tillskansa sig 1 liter mjölk utan att besöka en butik.
Varor övervakas i butikerna därför att de besitter ett ekonomiskt värde. Pengarna som genereras genom försäljningen av varorna övervakas likaså. Anställda i en kameraövervakad butik övervakas bland annat i syfte för sin egen säkerhet, därför att de ekonomiska värden som butiken dagligen genererar potentiellt kan stjälas. Det ekonomiska värdet är orsaken till att den anställde behöver skyddas, därför att ingen tjuv skulle ha intresse av att stjäla något helt utan värde.
Konsumenter, som besöker butiken i syfte att byta in pengar mot varor, kameraövervakas på grund av det potentiella hotet av att de kan ha uppsåt att stjäla. Både anställda och konsumenter kan vara potentiella tjuvar, och därmed utgöra ett hot mot det ekonomiska värdet.
Slutsats: Konsumtionssamhället bidrar till göra övervakning av individer legitim.
För att skydda ekonomiska värden görs, genom övervakningen, intrång i den enskildes personliga integritet.
Vilka värden väger här tyngst: är den potentiella stölden av en vara mer värd än rätten till ett privatliv?
Eller, för att uttrycka det i andra ord: går de ekonomiska intressena före individens frihet?
